söndag 11 november 2012

Farsdag

Ni som känner mig vet att min uppväxt varit lite turbulent pga min pappa. Såhär på farsdag när man ser alla "världens bästa pappa" muggar överallt så är det svårt att inte tänka på att det inte stämmer i mitt fall. Min pappa har aldrig varit världens bästa pappa. Men han är ändå min pappa.

Jag har gråtit mycket genom åren pga hur han har betett sig och allt hemskt jag fått höra och se. Men samtidigt har jag haft många fina stunder med honom. När jag var barn var han min stora idol, precis som en pappa ska vara i alla flickors ögon. Jag minns att jag tittade på honom när han jobbade i skogen och var med när han och mamma jobbade med hans takläggarfirma. Jag minns soliga dagar då han lekte med mig och vi gick och fiskade. Jag minns de semestrar som varit bra, som den gång vi var på astrid lindgrens värld och han var mer barnslig än jag! Jag minns när jag som liten bad honom berätta godnattsaga och han kom på massa underliga historier om katter, ekorrar och fiske, hur han levde sig in i berättelserna och att jag ibland kunde vakna mitt i natten av att han fortfarande berättade på samma histora, flera timmar senare, för att han var så inne i den.

Sånt är det jag vill tänka på denna dag. Inte allt dåligt. Vissa dagar måste det bra faktiskt få sudda bort allt dåligt. Och idag är en sån dag.

Jag älskar honom!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar