tisdag 9 september 2014

Mina tankar om: Järnkonungen

Titel: Järnkonungen
Författare: Julie Kagawa
Förlag: Harlequin
Antal sidor: 384
Serie: Iron Fey

Om boken: Jag flög fram genom skogen medan grenarna piskade mitt ansikte. Bakom mig hörde jag kvistar som knäcktes, morranden och svordomar. Varje andetag brände som eld men jag tvingade mig att fortsätta springa, för jag visste att om jag snubblade eller föll skulle jag dö. 

MEGHAN CHASE har ett hemligt öde - ett som hon aldrig kunnat föreställa sig ...
Det har känts som att något varit lite udda med Meghan ända sedan hennes pappa mystiskt försvann tio år tidigare. Hon har aldrig riktigt passat in i skolan, eller i hemmet. När en mörk främling börjar betrakta henne på avstånd, och hennes bäste vän blir märkligt överbeskyddande, inser Meghan att något är på väg att hända.
Men hon hade aldrig kunnat gissa sig till sanningen: att hon är en mytisk älvkonungs dotter och en pjäs i ett blodigt krig. Meghan kommer nu att få reda på hur långt hon är beredd att gå för dem hon älskar, och för att stoppa en ondska som ingen magisk varelse någonsin vågat sätta sig upp emot.
Och hon kommer också att få veta hur det känns att finna kärleken i en ung prins som hellre vill se henne död än låta henne komma honom nära ...

Mina tankar: Den här boken var lite seg för mig att ta mig igenom, fastän det hände saker absolut hela tiden. Och jag vet inte heller om jag skulle kalla det för en paranormal romance direkt för så värst mycket kärlek var det ändå inte i den här första delen, men det blir säkert mer senare. Förstår inte heller det där som står på framsidan om att detta är nästa twilight.. Men men, nog om det.
Anledningen till att jag inte fastnade riktigt tror jag hade med karaktärerna att göra. De enda karaktärer jag faktiskt gillade var Puck och katten Grimalkin. De kändes välgjorda och hade härliga personligheter på sitt sätt. Huvudpersonen Meghan och hennes - tja vad ska man kalla honom - dödsfiende/kärleksintresse Ash var rätt ointressanta båda två. För det första förstår man direkt att det kommer att bli något mellan dem, men det som är jobbigt är att jag inte alls känner några känslor växa fram. Helt plötsligt är de helt enkelt bara kära och kysser varandra. Från Pucks sida märker man av känslorna redan i de första kapitlen av boken, men kärleken mellan Ash och Meghan känns lite påklistrad. Jag hoppas verkligen att detta är något som blir bättre i nästkommande bok, för jag tror att det skulle kunna bli bra. Sen känns det förstås som om hon skulle ha det bättre med Puck, fast efter alla de böcker jag läst vet jag ju att hon inte lär hamna med honom ^^
Världen däremot älskade jag, även om jag tyckte att det var lite väl många beskrivningar emellanåt. Lite kan man ju ändå få föreställa sig själv. Jag gillade särskilt kung Maskins land som var annorlunda från det jag tidigare läst. Det kändes lite steampunk-aktigt (då har jag iofs inte läst någon steampunk men det är i alla fall såhär jag föreställer mig det) och hela historien om hur kung Maskin och hans undersåtar skapats var väldigt intressant.

Kort och gott så tyckte jag hela idéen var bra och även om det tog sin lilla tid att ta sig igenom boken så blev jag ändå lite sugen på att läsa nästa. Så hoppas att den är bättre!

Betyg: 6/10


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar