torsdag 10 december 2015

Utökad familj

För ett tag sedan tänkte vi köpt en katt, men då drog vi oss ur eftersom jag var rädd att jag inte skulle hinna med en till katt när jag går i skolan. Sen har vi velat lite fram och tillbaka. Delvis för att det vore fett mysigt med en till katt och delvis för att Bella är ensam en del nu när jag är i skolan nästan varje dag så det vore bra om hon hade en liten kompis här hemma. Dessutom velade jag eftersom en kattunge är så mycket jobb. Att lära den allting och att uthärda de där månaderna då den är hopplös och jobbig innan den lär sig var lådan är och allt sånt. Bella är bara så duktig jämt. Gör aldrig något fel. Så det kändes rätt bekvämt att bara ha henne.

Men häromdagen bestämde sig Daniel för att nu ska vi ha en katt och mer eller mindre tvingade mig (ja, ni läste rätt. HAN tvingade MIG att skaffa en katt. Trodde aldrig den dagen skulle komma) att höra av mig på lite annonser. Fick napp och åkte ut i skogen utanför Lekeryd för att titta på tre småttingar. Hela resan hade jag lite smått ångest och tänkte "vad gör jag om jag inte fastnar för någon? Måste jag ta en ändå?". Kom fram till den här supertrevliga lilla familjen mitt ute på landsbygden och blev presenterad för de små. Den första var mestadels svart och var den jag fastnat för på bild, men hon visade sig vara lite väl framåt och attackerade till och med hundarna, vilket genast gjorde mig lite avskräckt eftersom jag tänkte på hur stackars Bella skulle reagera på en sån. Den andra var ett mellanting, lika mycket svart som vit ungefär. Och hon var fegisen i familjen. Blev livrädd så fort jag skulle plocka upp henne och ville helst bara bort. Så nej, inte henne heller. Sen låg där en liten stekare kvar, mestadels vit med några små svarta fläckar på kroppen och en "svart lapp" över ena ögat. Helt oberörd över att någon var där och tittade på dem. Så jag plockade upp henne i famnen och hon fortsatte sova där en låååång stund medan jag pratade med hennes matte. Sen började hon gosa med mitt hår som Bella brukar göra och jag var kär.

Så hon fick följa med hem. Nu är det tredje dagen vi har henne och jag känner fortfarande att det var rätt beslut. Hon är så full av kärlek, haha. Gosigaste kattungen ever. Bella däremot tycker väl inte det är superkul med en liten även om hon är väldigt nyfiken. Nu har de åtminstone lyckats vara i samma rum utan att Bella springer iväg så det går åt rätt håll ;)

Så ja, det var alltså berättelsen om hur vi fick hem vår lille Messi (ja, det är Daniel som döpt henne, hur listade ni ut det?).

Och här har ni bilder på det lilla yrvädret när hon väl ligger still:









4 kommentarer:

  1. Nämen, vilken sötnos! :D

    SvaraRadera
  2. Åh så fin! :-) Vi har två katter och en vovve, dom vänjer sig tillslut vid varandra. ;-)

    SvaraRadera
  3. Åhh så gosig!! :) Eftersom jag också går i skolan bestämde vi oss för att adoptera en vuxen katt istället :) Det var ändå väldigt mycket jobb, men hon var iaf rumsren och sånt.. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja precis, det är lite smidigare. Men eftersom vi redan hade Bella sedan innan så var det smidigast med en kattunge just för att de skulle gå ihop. Svårare att få två vuxna att gilla varandra än en vuxen och en kattunge (även om det inte är det enklaste det heller). Men det finns absolut fördelar med att adoptera en äldre. Bella var ju redan några år när vi fick henne och hon är nog den duktigaste katten vi haft någonsin, haha! :)

      Radera